BildaBloggen

Biblioteket som lärmiljö - reflektion efter en konferens

Igår deltog jag på konferensen Biblioteket som lärmiljö – ett verktyg för morgondagens vuxenutbildning i Nässjö.

Samarbetet mellan bibliotek och vuxenutbildning har blivit så självklart i biblioteksretoriken att ingen lyfter på ögonbrynen åt att det är länsbiblioteken (i Jönköping, Sydost och Östergötland och regionbibliotek Kalmar) som inbjuder till att diskutera morgondagens vuxenutbildning. Skulle vuxenutbildarna själva någonsin komma på tanken att ägna en konferensdag åt att gemensamt diskutera morgondagens folkbibliotek?

Att det över huvud taget behövs en ny typ av vuxenutbildning gjorde Mikael Andersson, Centrum för flexibelt lärande, klart för oss under dagens inledande föreläsning. Andersson refererade till professor Håkan Hydéns teori kring samhällsförändringar om menade att vi idag lever i två parallella samhällen – industrisamhället som håller på att tyna bort och informationssamhället som exploderar fram. Politikerna försöker lösa det nya samhällets problem med lösningar från det gamla samhället, menade Andersson, men det kommer aldrig att lyckas: "Politikerna har bara att släppa taget!"

Är det verkligen så, att de politiska lösningarna är omöjliga i informationssamhället, och att utvecklingen går åt ett och samma håll oavsett vad vi gör? "Politik är att vilja", sa Olof Palme, men det är alltså naivt att tro att vad vi vill har någon betydelse?

Gamla och nya värderingar är på kollisionskurs, och gamla kompetenser möter nya krav. Enligt Lissabondeklarationen ska Europa 2010 vara ”världens mest konkurrenskraftiga kunskapsekonomi”, påpekade Mikael Andersson. Vi kommer aldrig att kunna konkurrera med flest antal forskare, men kanske med högst allmänbildning? Där kan såväl vuxenutbildning som bibliotek få en betydande roll. Vår största utmaning är att bekämpa den ökade ”digitala klyftan” och det nya klassamhället, som informationssamhället för med sig.

Så - Andersson menar att vi egentligen inte kan påverka, men vi måste ändå anta den nya utmaningen och bekämpa informationssamhällets negativa verkningar?! Förklara den paradoxen för mig om ni kan! Eller menar han att politik är möjlig om den byter innehåll, ungefär som folkbiblioteket fortfarande är möjligt om det blir något annat?

/nina frid

"Biblioteket och det livslånga lärandet"

Den 7 maj 2007 så sker det ett intressant arrangemang på Norrköpings stadsbibliotek.
Det är Svensk biblioteksförening, Regionföreningen för Östergötland och Jönköpings län, som bjudit in Agneta Lantz från Linköpings universitetsbibliotek. Hon ska prata om "Biblioteket och det livslånga lärandet".
Se mer på: http://www.bibl.liu.se/utbildning/centrum/default.asp

Jag ser fram emot detta och rapporterar mer om "Biblioteket och det livslånga lärandet" när jag väl varit där. J
/Johanna Juntunen (Linköpings stadsbibliotek)

Folkbiblioteket - kravlöst eller kravfyllt?

Blev det någonsin en debatt när Joacim Hansson 2005 publicerade sitt debattinlägg "Det lokala folkbiblioteket – förändringar under hundra år", som handlar om folkbibliotekets övergång från den traditionellt folkbildande rollen till en allt större integrering med utbildningssfären?

Hansson berättar historien om hur marknadstänkandet kom in i biblioteket, hur användarna blev kunder och andra ekonomiska metaforer blev allt vanligare, men Hansson anser att en sådan ekonomisk relation som exempelvis ordet kund associerar till ger en missvisande bild. Folkbiblioteket och bibliotekarierna ”hjälper människor att skapa mening snarare än att producera tjänster – dess legitimitet bygger på icke-kommersiell grund”

Folkbibliotekens rädsla att inte få medel för sin verksamhet eller platsa in i den kommunala förvaltningen ledde till ett sökande efter andra kommunala satsningar som biblioteket kan kopplas till, t ex vuxenutbildning, och Hansson menar att kopplingen till den formella utbildningssektorn har blivit allt starkare.

Folkbiblioteket har visserligen tidigare i den hundraåriga historien befunnit sig mellan bildning och utbildning, men alltid utgått från visionen att biblioteket ska vara ”ett rum där alla klasskillnader upphör (…) brygga mellan socialgrupper och som verktyg för samhällets strävan att minska sociala klyftor” Idag, menar Hansson, har detta ersatts av en marknadsekonomisk diskurs med försök att ”blidka näringslivet och definiera biblioteket i tillväxttermer”.

Hansson avslutar: ”Frågan är huruvida vi också i framtiden kan lita till biblioteken som en plats befriad från prestationskrav, vilken inbjuder till det meningsskapande som bara det fria kunskapssökandet hos den enskilda individen kan ge – ett kunskapssökande som får sin mening när det sätts i ett sammanhang där det blir demokratiskt verkningsfullt”.

Ja, kan vi lita på det, eller finns det risk att det kravfyllda utbildningsbiblioteket tar över, helt enkelt för att en sådan verksamhet är lättare att mäta och utvärdera? Den debatt som kunde ha startat redan för två år sedan har fortfarande inte riktigt kommit igång... Är det inte dags nu?!

/nina frid

"Istället för skönlitteratur"

Ibland händer det att man av en slump trillar över en text, som när man väl har läst den undrar varför man inte har läst den tidigare. Jag läste igår en magisteruppsats från 2005 som jag förmodligen hade behövt att läsa redan 2005, men bättre sent än aldrig... I stället för skönlitteratur – förändring : en studie av folkbibliotekens roll utifrån begreppet informationskompetens heter uppsatsen som är skriven av Martin Sundin.

Martins uppsats visar hur folkbibliotekets roll i samhället och folkbibliotekariernas yrkesroll har påvrkats av den han kallar ”informationskompetensprojektet”. Utifrån teman och ledord genomskådar han vilka normer och värderingar som speglas i olika texter från biblioteksvärlden. Han skriver: ”Jag tror att begreppet informationskompetens inte kan förstås om man inte betraktar det som en del i en större samhällsutveckling. Då kan man se hur begreppet har utformats och använts i en kontext som främjar ett nyttotänkande där biblioteken anpassar sig efter rådande trender”.

I den nya retoriken tonas folkbibliotekets egenvärde som mötesplats för människor ner till förmån för det nyttovärde biblioteket tillskrivs för kommunens utveckling och tillväxten. Det rationella och mätbara, varmed informationskompetens associeras, har kommit att dominera folkbiblioteksutvecklingen. Martin Sundin menar också att det inom informationskompetensprojektet finns en ovilja att prata om boken och om litteraturen, och den kulturarbetande och litteraturförmedlande bibliotekarien. Det instrumentella sättet att se på folkbibliotekens uppgift innebär att de informella och sociala aspekterna trängs undan och att det traditionella folkbiblioteket sätts på undantag till förmån för utbildningsbiblioteket.

Martin Sundin jämför slutligen den "traditionella" folkbildningsdiskursen med utbildningsdiskursen, där informationskompetensbegreppet ingår, och konstaterar:

”De tendenser till förmynderi som finns i folkbildningsdiskursen leder till att biblioteksbesökaren riskerar att påtvingas biblioteksinstitutionens syn på god kultur. Den utbildningsdiskurs som formas i informationskompetensprojektet kan dock leda till att folkbibliotekets användare blir utsatta för en annan typ av förmynderi. Informationskompetensens plats i folkbiblioteket kopplas till krav på en allmän kompetenshöjning i samhället som ytterst bottnar i samhällsekonomiska intressen […] Risken med en sådan utveckling är att det i slutändan kan upplevas som allt för kravfyllt att besöka folkbiblioteket."

Uppsatsen skrevs för två år sedan? Hur är det idag? Håller pendeln på att svänga tillbaka? Är det fortfarande ett trendbrott att förespråka folkbiblioteket som en social mötesplats för informellt lärande, samtalets betydelse för demokrati och skönlitteraturens egenvärde som kulturell aktivitet?

/nina frid

Vad har fotboll som inte biblioteket har?

Fotbollskväll igår, Roma mot Manchester United (1-7) , och jag mindes vad Magnus Utvik sade på SVT Godmorgon när han citerade Noam Chomsky ur boken Att förstå makten, att om människor (män?) lade ner hälften så mycket tid på fotboll som de gör idag och satsade den halvan på inrikes- och utrikespolitik och på socialt engagemang så hade det blivit ett enorm kraft i samhället. Ja.

Sport är samhällsengagemangets värsta konkurrent alltså. Är det också bibliotekets?

/nina frid

Inte bara ekonomiska klyftor

En gång i tiden hade folkbiblioteken en social roll, en ambition att överbrygga klassklyftor. Tar vi den uppgiften på allvar idag?

Jag har bläddrat mig igenom Manuels Castells trebandsverk "informationsåldern. Ekonomi. Samhälle. Kultur" och fastnade bl a för följande:
"Multimediavärlden kommer alltså att befolkas av två i grunden skilda grupper: interagerande och interagerade, det vill säga de som har förmåga att välja sina mångfasetterade kommunikationskretsar och de som förses med ett begränsat antal förpacketerade alternativ. Och vem som är vad kommer i hög grad bestämmas av klass, ras, kön och land" (band 1, s.375-376)

Hur kan vi på folkbiblioteken bidra till att allt fler känner sig delaktiga och är interagerande i högre utsträckning än interagerade? Kanske räcker det inte med att vi bara öppnar dörrarna till biblioteksrummet eller släpper in användarna i vår 2.0-biblioteksvärld. Kanske behövs det ett mer aktivt ingripande än den take-it-or-leave-it princip vi oftast tror räcker till för att skapa en frizon över alla gränser?

/nina frid

Bibliotek utan böcker - varför då?

Kollegiet, en mötesplats/community för lärare, har många intressanta artiklar och diskussioner på gång - även sådana som rör bibliotek. Härom dagen läste jag denna nyhet om Bibliotek 2.0 osv. Jag är särskilt förtjust i kommentaren under, av Tobias. Vad är det för fel på böcker? Vad är det för fel på kultur? Bokcirklar är väl ett utmärkt exempel på både deltagarkompetens och medskapande. Tänk om det faktiskt är så att vi efterfrågas främst för det vi är bäst på och har mest av - böcker? Skulle det vara så fruktansvärt? Skönlitteratur var en självklar del i en bildningsresa, varför inte i en utbildningsresa? Vem definierar vad som ingår i det livslånga lärandet på folkbiblioteket?

Ny tidplan och ny ansökan

Under vårt senaste Bilda-möte insåg vi att vi behöver skriva om vår tidplan för projektet och även se över vår ansökan.

Vilket huvudsyfte har egentligen Bilda Nätverk och vad hoppas vi kunna åstadkomma?
Vilka är de stora skillnaderna mellan lärcentra i glesbygd och lärmiljöer i storstädernas förorter?
Är det verkligen utbildning i informationskompetens och inköp av kurslitteratur som ger det bästa stödet för vuxnas lärande,?
Är dessa satsningar på det formella lärandet med tydliga samarbetspartner hos kommunens vuxenutbildning en förenkling av folkbibliotekets roll för det livslånga lärandet?
Vad händer med det informella lärandet, det demokratiska samtalet, det kreativa skapandet - på vilket sätt ger vi stöd där?
Vilken syn på kunskap och lärande grundar vi vårt arbete på?
Har folkbiblioteket i storstädernas förorter en social roll i lärandet, som vi bortser från, och dessutom en kulturell roll?
Väljer vi våra metoder efter de behov som faktiskt finns hos folkbibliotekets användare, eller kopierar vi informationssökningskurser från gymnasieskola och högskole- och universitetsbibliotek, utan att ta hänsyn till att målgruppen på folkbibliotek är mer heterogen och att en nära koppling till det formella lärandet med kurser och bedömning kan vara avskräckande för dem som kanske mest behöver oss?

Tusen frågor, men inte så många svar... Det här är ett diskussionsforum - diskutera!