Att bemöta en man

Läser om bemötande på folkbibliotek och fastnar i ett stycke ur Svetla Tomovas magisteruppsats - "Ett trevligt bemötande som i vilket annat serviceyrke som helst..." (ABM, Uppsala, 2005). Lite genom en slump, verkar det, upptäcker hon genom sin undersökning att män upplever sig få ett betydligt bättre bemötande på folkbibliotek än kvinnor. Oj!

"Det finns ett mönster i besökarnas upplevelser, som är intressant ur ett könsperspektiv. De flesta manliga besökare har övervägande positiva upplevelser av bemötande. Kvinnor visar en mer kritisk inställning och direkt missnöje med sättet på vilket de har blivit bemötta. Varför?"

Har det att göra med att män har lägre förväntningar? Har det att göra med att kvinnor ställer högre krav? Med tanke på hur vårt samhälle ser ut för övrigt tycks det ju osannolikt att män nöjer sig med lite medan kvinnor anser sig ha rätt att kräva mer... Så tänk om det, hemska tanke, faktiskt är så att personalen bemöter män och kvinnor olika! Vilka värderingar ligger i så fall till grund för det? Vad händer om vi gör en liknande jämförelse mellan hur personalen bemöter vuxna respektive barn, svenskar respektive invandrare, kostymkädda yrkesmän respektive daglediga arbetssökande?

Jag har anmält mig till Svensk Biblioteksförenings nätverk för jämställdhet på bibliotek.
Kontaktperson Sara Fältskog Eldros, Tumba bibliotek. Gör det du också!

/nina frid