Överallt ser jag och hör jag tecken på att det är skönlitteraturen som egentligen är avgörande när det gäller lärande! Inte bara förmågan att kunna läsa, dvs läsfärdighet, utan även lusten att läsa! Enligt OECD är läslusten den faktor som framför andra avgör om du får framgångsrika studieresultat eller inte - betydligt mer avgörande än välutbildade föräldrar! Böcker kan överbrygga sociala klyftor.
På Ikoner-Akademiens konferens den 11 maj om Skönlitteratur i biblioteks- och skolarbetet lyssnar jag när Bo Sundblad talar om "rätten att bli litterat". Han påminde om att arbetarrörelsen förstod värdet av skönlitteratur för att få ett språk och ett tänkande som vapen i den politiska kampen. Idag når endast 2/3 av medborgarna upp till den läsförståelsenivå som krävs för demokratiskt deltagande i vårt samhälle. Undersökningar visar att läsning av skönlitteratur är fullständigt oöverträffat för att tillgodogöra sig rätten att bli litterat, eftersom skönlitteraturen ger övning i att frigöra tänkandet från den egna konkreta verkligheten och de egna erfarenheterna - ett abstrakt tänkande och språk som idag hör till den basala allmänbildningen och behövs på livets alla områden.
Det finns fakta som vi inte bör blunda för:
De som är storläsare av skönlitteratur har betyg i alla ämnen när de slutar skolan och toppbetyg i de flesta, medan ingen (obs!) av de elever som slutar skolan utan betyg i ett eller flera ämnen är frivilliga läsare av skönlitteratur! Dessutom, och det här är centralt för att kunna se vilket som är hönan och ägget, de som börjar läsa skönlitteratur (frivilligt eller motvilligt) höjer sina studieresultat och betyg!
Lärandemiljöer på folkbiblioteken - vad gör vi med det här? Kanske dags att sträcka på ryggen och passionerat ägna oss åt litteraturpedagogik?! Har vi inte en uppgift, pedagogisk eller social, att motverka 2/3-delssamhället?
/nina frid